8 veganska gödsel för din grönsaksodling!

Åtta veganska gödsel för din grönsaksodling!

Tyvärr verkar det vara ett accepterat faktum att grönsaksodling och animaliskt gödsel går hand i hand (om en inte vill använda konstgödsel, vill säga). Denna inställningen är inte bara helt osann. Den förhindrar också de med djuretiska värderingar att börja odla sin egen mat.

Jag odlar på tre olika platser. I en av trädgårdarna har jag inte använt animaliskt gödsel på tre säsonger, och det växer på fint ändå. Så vad använder jag istället? I detta inlägget tar jag upp de åtta veganska gödsel jag gillar att använda mest!

Läs mer

Näringsämnen att ha i åtanke som vegan

Äter du en välbalanserad vegankost, så gör du redan väldigt mycket rätt för din hälsa, eftersom du får i dig mängder av fibrer, antioxidanter, vitaminer och mineraler överlag, vilket är sådant vi behöver mer av, och du minimerar också mängden kolesterol, mättat fett, hormoner och ackumulerade miljögifter, alltså sådant vi behöver mindre av.

Men, trots att djurprodukter innehåller väldigt mycket av vad som är skadligt för oss, så innehåller dem också några få näringsämnen vi faktiskt behöver som kan vara svåra att få i sig via vegetabilier. 

Därför är det viktigt att man tar tillskott, som vegan.

Jag kommer gå igenom de vanligaste näringsämnena nedanför som du, beroende på din personliga situation, bör överväga att ta tillskott för.

Vill du istället lyssna på en sammanfattad version om ämnet så har jag gjort en kort video som finns på youtubekanalen.

En par notiser innan vi fortsätter:
Jag återkommer då och då i texten till vad för rekommendationer Dr. Michael Greger ger. Dr Greger driver hemsidan www.nutritionfacts.org och kan vara den pålitligaste källan när det gäller näring och hälsa, dels eftersom Dr. Greger förmodligen spenderar mer tid än någon annan på att läsa vetenskapsartiklar, men också för att hans hemsida lever på donationer, snarare än sponsorer. Man kan känna sig trygg med att Dr. Greger's ord inte är färgade av sponsring från läkemedelsföretag eller liknande.

Om du tänkt köpa tillskott - gör oss en tjänst och klicka dig vidare till Bodystore via bildlänken ovanför. 

Det är en affilieringslänk, vilket innebär att en liten summa av det du betalar när du handlar på sidan går till oss på Herbivore Stories utan att påverka priset för dig som köper. Ett enkelt sätt att stödja oss, helt enkelt!

Vitamin B12.

Vitaminet skapas av varken växter eller djur, utan rättare sagt av bakterier som finns i stort sett överallt. Exempelvis fick vi ursprungligen en stor del av vårt b12-behov från att dricka av vattensamlingar och bäckar.

På grund av den sterila miljö vi lever i idag, när vi inte har speciellt mycket kontakt med jord och bakterier längre, finns det goda anledningar att ta tillskott för b12.

En b12-brist kan komma smygande och orsaka allvarliga skador utan att du nödvändigtvis är medveten om det. Nervskador är ett exempel. Utmattning, depression och minnesförlust är några andra.

Man hör ibland förslaget att man ska ta b12 i formen metylkobalamin istället för cyanokobalamin, eftersom detta är en mer färdigkonverterad form och därmed tas upp effektivare av kroppen. Sanningen är däremot att cyanokobalamin är att föredra, eftersom i stort sett alla studier som gjort på b12 har använt sig av den formen, istället för metylkobalamin, som inte bara har kortare livslängd på hyllan, utan även är mycket dyrare. Därför föreslår Michael Greger minst 2500 mikrogram i veckan av cyanokobalamin, via tablettform.

Det finns sällan en anledning att hellre ta metylkobalamin, men för vissa människor kan b12-tillskott orsaka akne, speciellt från märket 'Mitt Val Vegetarian'. I detta fallet kan det vara bra att testa ett annat märke som har metylkobalamin istället, samt minska doseringen en aning genom att bryta isär tabletterna.

Dr. Michael Greger rekommenderar 2500 microgram B12-vitamin minst en gång per vecka eller 250 microgram varje dag.

Vitamin D.

Egentligen är det inget vitamin, utan snarare ett hormon som bildas i vår kropp av att UVB-strålar träffar vår hud. Det finns även i djurprodukter, men det verkar inte vara tillräckligt eftersom att största delen av svenskar ändå har brist på det under vinterhalvåret.

När solen står högt på himmelen under sommaren kan vi bilda D-vitamin om vi solar. En stor del av det övriga året står solen för lågt. Under denna tiden når bara UVA-strålar genom atmosfären till Sverige, vilket gör att våra kroppar inte kan bilda något D-vitamin över huvud taget. Därför bör vi ta tillskott för D-vitamin under vinterhalvåret.

Det finns två former att välja mellan. D2 och D3. Det sistnämnda är bäst absorberat. Var bara noga med att det inte är av animaliskt ursprung.

Michael Greger rekommenderar 2 000 IE D3-tillskott varje dag, helst i samband med dagens största måltid.

Omega-3 fettsyran DHA.

Omega-3 fettsyror finns det gott om i växter, men bara i en kortkedjad form vid namn ALA. Vår kropp kan sedan ta ALA och konvertera till de långkedjade formerna DHA & EPA. DHA specifikt är en fettsyra som den gråa hjärnbarken till stor del består av och helt enkelt nödvändigt för god hjärnfunktion.

Frågan är dock– kan vår kropp konvertera tillräckligt för optimal hälsa på en vegankost? Detta beror på flera faktorer som kön, ålder, om du är gravid och hur din kost ser ut rent allmänt. Äldre tenderar att ha nedsatt förmåga att konvertera fettsyran. Män konverterar ofta mindre än kvinnor. Är du en ung icke-gravid kvinna som äter en omega-3-rik kost kanske du klarar dig bra utan DHA & EPA-tillskott. Är du en äldre man som äter omega-6 rik mat kan det däremot vara mer nödvändigt. Konverteringen av omega-3 och omega-6 är beroende av ett begränsat enzym. Tenderar vi att få i oss mycket omega-6 så prioriterar enzymet detta framför omega-3, vilket resulterar i att det inte finns tillräckligt för konverteringen av den kortkedjade omega-3 till långkedjade. (EPA är inte så relevant i detta eftersom vår kropp kan konvertera DHA till EPA.)

Veganer tenderar att äta mycket omega-6-rika födoämnen, som hårt processade råvaror och vissa oljor, vilket är ett problem, för ju högre mängd omega-6, desto mindre mängd enzym finns till konverteringen av omega-3. I detta fallet är det mer nödvändigt med DHA-tillskott. Är man däremot medveten om sin kost, äter mycket omega-3 (valnötter, chiafrön, linfrön) så är det mindre viktigt.

Trots detta känner jag personligen att en försämrad hjärnfunktion är en för stor uppoffring för att inte ta tillskott. Jag vill ta bort så många orosmoment som möjligt både för mig och Lisa, så vi har valt att ta tillskott för DHA.

Den långkedjade fettsyran finns i fisk. Man kan ta fiskoljetabletter, eller om man vill undvika den mängd ackumulerade miljögifter som finns i fiskolja, och även lämna fisken i fred, så kan man ta det från samma ställe som fisken fick det – från alger, alltså algoljetabletter.

Michael Greger rekommenderar tillskott av 250 mg långkedjat DHA/EPA om dagen.
Tyvärr är algoljetabletter ganska dyra. Därför har jag valt att spä ut doseringen lite och ta 250 mg varannan dag. Får man också i sig gott om omega-3 via kosten är det inga problem.

Jod, Järn, Zink & Kalcium.

Alla mineraler kommer ursprungligen från jorden. Anledningen till att djurprodukter innehåller mineraler är för att de ätit växter som absorberat mineraler från jorden. Så uppenbarligen borde man inte bekymra sig över detta på en vegankost? Nej, egentligen inte. Om ens kost är väl sammanställd och man äter gott om hela födoämnen så brukar det sällan vara ett problem.

Jod bör man däremot vara lite uppmärksam på. Det är ett ämne som det inte finns så mycket av i marker som vegetabilier växer på. Men det är enkelt löst. Nästa gång du köper salt - välj ett alternativ med jod tillsatt. Vill du dra ner på saltandet – låt jodrika alger som wakame, dulse och nori bli en del av din kost.

Järn absorberar vi bäst via vegetabilier.
Djurprodukter innehåller så kallat hem-järn, som inte bara är cancerframkallande, utan också är svårt för våra kroppar att reglera. Det är lätt att överdosera järn från animalier. Vegetabilier innehåller icke hem-järn, som absorberas i mindre mängd, men är inte lika skadligt. Har man brist på järn som vegan, så finns det några sätt att justera det.

Ät C-vitaminrik mat för att öka absorbtionen.
Undvik polyfenolrika produkter som kaffe och té, helst i samband med måltider.

Järnrika livsmedel:
(% av RDI för kvinnor i fertil ålder - 15 milligram)

  • 100 g (kokta) sojabönor: 34%
  • 100 g (kokta) svarta bönor: 23%
  • 50 g (torra) havregryn: 15%

Veganer tenderar att ha lägre nivåer av zink än allätare, men sällan så låga att det skulle vara ett märkvärdigt problem. Ungefär samma sak gäller här som med järn: Ät gott om hela födoämnen. Att inkludera mer baljväxter är aldrig fel, eftersom det finns gott om lysin i dessa – vilket är en aminosyra som främjar upptaget av zink.

Zinkrika livsmedel:
(% av RDI för män & gravida kvinnor - 9 milligram)

  • 50 g röda (okokta) linser: 30%
  • 30 g pumpafrön: 25%
  • 50 g jordnötter: 15%

Vi måste inte äta eller dricka mjölkprodukter för att få i oss tillräckligt med kalcium. Det går minst lika bra att få det från växter. Michael Greger rekommenderar 600 milligram om dagen, medan Livsmedelsverket rekommenderar minst 800 milligram kalcium om dagen. Detta är ganska enkelt att uppnå genom att äta växter.

Exempelvis:
(% av RDI för vuxna män & kvinnor - 800 milligram) 

  • 1 apelsin: 7%
  • 1 msk (oskalade) sesamfrön: 11%
  • 100 g tofu: 33%
  • Kalciumberikade produkter som havremjölk kan erbjuda så mycket som 15% kalcium i bara 100 milliliter.
     

Här kan du beställa en E-bok om en hälsosam växtbaserad kost:

Små bitar av en stor resa - Del 1 - Hawaii

 

Idén till Herbivore Stories föddes under vår resa mellan augusti 2014 och mars 2015. Så det finns knappast något mer passande än att tillägna vårt första inlägg till just denna resan.

Vi har delat nästintill alla våra filmklipp genom våra vloggar, men det slog mig att vi knappt delat en enda bild. Som fotograf så skär det naturligtvis lite i mig. Jag vill att denna blogg delvis ska vara som en bilderbok, eller dokumentation av vårat liv. Uppblandat med andra inlägg, såklart. Problemet är att jag önskar att jag startade den innan resan. Så låt oss spola tillbaka tiden till september/oktober 2014, till ett fuktigt Big island, Hawaii, och vårat liv i regniga Hilo, körandes omkring i en grön gammal bil vi kallade Wasabi för att utforska ön.

Det är lätt att måla upp långtidsresande till ett glittrande äventyr, men större delen av tiden är det inte det. Det ingår en stor portion skitighet, slitsamhet och vilsenhet över att man inte vet vart man är om ett par dagar. Vi brukar säga att temat på vår resa var “Inget gick som planerat, men det löste sig ändå”. 

Vi skulle, efter två veckor i New York, volontärarbeta på en kaffefarm i Kona, Hawaii, och därefter ta oss till Costa Rica. Istället gjorde vi trädgårdsarbete och planterade fruktträd utanför Hilo, Hawaii, och tog oss därefter till Australien. Jag ska inte gå in för mycket i detaljer om hur allt gick till, det finns i våra vloggar, men i vilket fall som helst bodde vi i passande namngett Paradise Park i ca 2,5 månader och varvade trädgårdsslit med road-trips runt ön. 

Jag minns fuktigheten starkare än något annat. Vi har båda varit runtom i Asien och upplevt tropisk fuktighet innan, men fuktigheten på Hawaii är av ett helt annat slag. Den tränger in i en tills att man känner att halten av vatten man består av har höjts till hundra procent. 

Huset vi bodde i saknade luftkondionering, så allt var ständigt fuktigt. Vi värdesatte små ögonblick i affärer och restauranger som hade detta, då vi kunde dela en kram utan att klibbas fast i varandra. 

September var solig. Vi arbetade i trädgården och åkte på äventyr tillsammans med Jason (vår husvärd och Viktors avlägsna släkting). Vi åkte ofta till en strand nära oss. En brant zick-zack stig ner för ett stup och vi befann oss på en svart sandstrand som vi ofta delade med ett gång äldre nudister som spelade flöjt, ukulele och trummor. Andra dagar åkte vi långt, för att göra saker som att köpa gödsel eller köpa fruktträd att plantera. Det känns som stora delar av tiden betraktade vi Hawaii genom ett bilfönster.

I takt med att veckorna gick kände vi oss mer och mer fast i huset och trädgården. Vi var beroende av Jason för att ta oss till olika ställen och kämpade med pappersarbete för att kunna skaffa en egen bil.

Jason är en historieberättare. Han forskar i antropologi och språkhistoria och berättade de mest fantastiska berättelser för oss under våra bilfärder. Jag fascinerades ständigt av hans galna teorier och stora kunskap. Han frågade oss om svenska ord och pusslade in dom i språkmönster medan djungellandskapet for förbi utanför bilfönstret. 

Vi levde på apple bananas. En slags Hawaiiansk banan som påminner i smaken om gröna äpplen. Varje söndagsmorgon bar vi hem så mycket vi orkade från en farmers market i närheten. Smaken på all frukt och grönsaker på Hawaii i jämförelse med det man hittar hemma i Sverige är som att jämföra färg-tv och svartvit tv. Allt växer tusen gånger snabbare, färgstarkare och smakrikare. 

Mina armar och ben var rödprickiga. Trädgårdsbäddarna jag spenderade mesta delen av min tid i med att rensa bort ogräset som växte så snabbt att man kunde se det, hade vidriga invånare vid namn eldmyror. Ofattbart hur så små varelser kan få hela huden att kännas som om den självantänt.

På onsdagskvällarna hölls en kvällsmarknad ute i ett område som ödelagts av lavans framfart 20 år tidigare. Marknaden kallades Uncle Robert’s och blev en av de få gånger vi kom ifrån Paradise Park och ut bland folk. Vi skapade vår egna trerättersmeny vi hade varje gång vi var där. Summer rolls (färska vårrullar med jordnötssås) från en storvuxen Hawaiiansk herre längst bort på marknaden. Den bästa falafeln vi någonsin ätit från en pratsam kille med livsfarlig chilisås. Och till efterrätt - glass från en härlig tjej som gjorde sin egna veganska glass. Vi satt på en liten bänk och lyssnade till äldre gubbar som spelade traditonell hawaiiansk musik och njöt av vår mat och av att se på folk - dansande, glada och fulla under stjärnorna. 

Oktober kom med regnperioden. Men också med frihet. Vi hade nu en egen bil. Ett rostigt, gammalt vrak vi döpte till Wasabi, men som klarade att ta oss runt ön många gånger. Vi hade en lång lista på platser vi ville besöka runt ön, och saker vi ville göra, men regnet hindrade oss många dagar. Likaså trädgårdsarbetet. 

På Viktors födelsedag bestämde vi oss för en äventyrsdag. Vi besökte Akaka Falls. Ett mäktigt vattenfall som störtade ner från hundratals meters höjd, inklämt bland bergen. Det kryllade av turister i hawaiiskjortor som tog bilder och för första gången på vår resa kände vi oss också som turister. 

Vi hittade en gömd liten skatt samma dag. Alldeles utanför Hawaiian Botanical Gardens, fanns ett litet vattenfall i en bäck, under ett tak av djungel. Tjugo meter bort rann bäcken ut i en vacker vik. Vi simmade i det iskalla vattenfallet, och vadade sedan ut i det varma havsvattnet. Viktor öppnade en kokosnöt som smakade salt av havet och jag tänkte att precis såhär hade jag drömt att Hawaii skulle vara.

En molnig eftermiddag besökte vi en strand i Hilo. Vi lockades inte av den allmäna stranden och vandrade istället en bit bort till några tidvattenpooler. Jag såg en havssköldpadda liggandes på en klippa och tänkte “hur fantastiskt är inte detta?”. Två sekunder senare såg jag att fyra till simmade omkring i tidvattenpoolen. En hel samling, och vi fick vara där och vittna. 

En annan dag, en annan sida av ön, en annan strand, badade vi och Viktor satte sig ner i vattnet. Plötsligt ser jag chock i hans ansikte och han utbrast ‘’detdär var inte en sten’’. Jag ser något som rör sig under ytan och ett par meter bort tittar en havssköldpadda upp och ser på oss förnärmat med en blick som sa “hur vågar du sätta dig på mig?”. Han fnyser en dusch av vatten genom sina näsborrar och dyker ner igen.

Vi bodde i närheten av en liten stad vid namn Pahoa. Stad är kanske fel ord, för det var i stort sett bara en huvudgata med butiker och caféer längs båda sidor. Ett mycket gammal ställe som påminde om en vilda västern film.

Sedan sommaren innan vi anlände till Hawaii hade lavaflödet från vulkanen Kilauea vid Puu Oo efter 30 år bytt riktning och rörde sig mot Pahoa. Utan ett explosionsutbrott rör sig lava väldigt väldigt långsamt, och i oktober började det ödelägga Pahoa. Det är så otroligt sorgligt hur det inte finns något man kan göra. Inget sätt att rädda Pahoa utan bara för alla att evakuera. Ibland tror vi som människor att vi kan övervinna allt, men naturen är ändå starkare. 

Vi blev bjudna på Haloweenfest hos Evan och Charles. Evan är en vän vi mött på The Woodstock Fruit Festival tidigare på vår resa, och Charles är hans inneboende. Det var knytkalas och vi gjorde nori rolls med guacamole. Vi körde runt Hilo och letade efter material till kostymer. Jag blev en ananas och Viktor en vattenmelon. Det var underbart att sitta på ett golv och lyssna till likasinnade som pratade och till Evans pianospel. Evan och Charles har en youtubekanal som vi såg på mycket innan vår resa och som inspirerade oss till att resa till Hawaii. Att få vara på deras farm och platsen som inspirerat oss så mycket var fantastiskt. 

På vägen hem protesterade Wasabi i en backe och jag trodde den skulle ge upp och dö. Vi såg ingenting i mörkret ute på fältet och bara rullade ner för backen. En av tre nära-döden-upplevelser vi hade på Hawaii. (De andra förtjänar egna blogginlägg). Men lika snabbt som Wasabi dog, så vaknade den till liv igen. 

Ett par dagar senare kom vi tillbaka för att se Evan och Charles farm i dagsljus. Vi gick runt hela dagen bland urgamla durianträd och runt ett apelsinplantage. Vi plockade mangosteens och jackfruits. Vi vandrade ner till ett vattenfall och pojkarna simmade näck och skrek av kylan. Detta var vår sista dag på ön, och det var den bästa. 

Hawaii var ett äventyr. Det finns inget bättre ord för att beskriva det. När jag tänker tillbaka på det är det formaterat som ett äventyr i en saga man hörde när man var liten. Äventyrarna ger sig ut på sin resa och inget går som planerat, men de löser det. Vi mötte kanske inga troll eller drakar, men landskapet var sannerligen passande för en äventyrssaga. Berg, djungel, vulkaner, svarta sandstränder och mäktiga vågor.

- Lisa
15/2 2016